Jag har ingen som gråter för att jag varit elak och jag har ingen att förlåta. Ingen att beröra. Jag har ingen annan hand att värma min egna i när det är lite, lite för kallt utomhus. Jag har ingen pojke som jag kan skriva klyschiga saker till och säga att det är okej att skriva sånt för att jag verkligen, verkligen menar dem. Jag har ingen som ligger bredvid mig i min nittio centimeter breda säng och ingen som jag kan be ska komma närmre, ligga närmre mig fast han redan ligger så nära han kan. Så nära att mina hjärtslag blir hans och han andetag mina. Jag har ingen som håller mig sömnlös om nätterna och rosig om kinderna. 

Jag har ingen som gör mig svag, blyg och alldeles, alldeles vimmelkantig. Jag har ingen att andas i takt med. Ingen som kysser mig efter, nästan, alla ord jag säger. Jag har inte någon annans nyckelben att vila huvudet mot. Jag har ingen rygg att ligga kupad mot och inte heller någon som ger mig tiotusen-tals fjärilar i magen. Jag är inte någon som är någons allt. Jag får inte en pojkes skrattgropar att bli bredare och bredare och större tillsammans med mig.

Jag har ingen att kalla älskling. Jag har ingen som ger mig känslan av att det ibland känns ungefär som om magen ska vändas ut och in på ett bra sätt. Ingen som får mig att kippa efter andan och ingens mun att skratta i. Jag har inte ett leende i min mun som inte formades av mina egna läppar. Jag har inte en pojkvän som kan avsluta mina meningar och jag hans. Jag har ingen kropp att rita osynliga mönster på, ingen hud att beröra och utforska.ingens  andedräkt i nacken när jag vaknar. 

Jag har ingens tår att avsky. Jag har inte någon att dansa med tätt, tätt intill och ingens halsgrop att gräva ner mitt ansikte i. Ingens doft att fylla mina lungor med. Jag har ingen att ha kuddkrig med i bara underkläderna. Jag har ingen. Ingen "två blir till en" eller "hans läppar blir mina och min hud hans". Jag har ingen som får mitt hjärta att slå så hårt att det nästintill slår sönder sig självt. Jag har ingen att brottas med i den första snön precis när den faller och är sådär fluffig. 

Jag har ingen pojkvän att spendera mina dagar med och ingen vars existens fyller mig. Jag är ensam och ibland är jag självisk och önskar att ni bara var med mig. Hjärtat slutar slå. Jag är så jävla van att det brukade slå för två.